Känner mig så förvirrad! Alla känslor i hela kroppen säger ifrån, Vad ska jag ta mig till? har precis kränkt godis så jag mår ila. Har lust att gå ut och spy men då börjar allt om och det är det inte värt. Varför ska jag alltid få all skit. Baraför jag inte brydde mig innan och så var jag lätt eftersom jag inte dömde folk. Varför är det jag som alltid hamnar fel. Orkar faktiskt inte mer av det gamla som spökar. Men vad ska man göra om inget går som det ska. Varför ska jag alltid förlåta? vara den snälla lilla flickan? Den lilla Matilda finns inte mer och jag tänker Inte ta mer skit från någon alls, Så om du tänker såra mig mer tänk inte äns tanken på att du har mig i ditt liv. Jag klarar mig själv. Om jag var stark nog när jag var 8 är jag starkare nu! Jag tänker inte leva i skiten mer.