Är vilse! Har mått dåligt så länge nu så att jag inte vet hur det känns att må bra. Hela världen snurrar och allt som har hänt kommer tillbaka. Jag ångrar inget utan saknar det jag än gång haft. Att binda sig till nån är det svåraste jag vet men att förlora någon vet jag allt förväll och har inga problem med. Jag bara saknar stunderna med de personer som en gång har stått mig nära. Som jag har litat på och öppnat upp mig för. Saknaden att ha någon som skiter i hur man beter sig utan accepterar en ändå. Men sen kommer det nästan alltid någon annan i mellan. Typ skaffar en tjej och då vill inte tjejen att man ska vara så nära en tjejkompis så då blir kontakten bruten. Efter så många år med nästan daglig umgänge så är det tomt. Man får hitta någon annan som ska ta platsen men det är inte lätt. Än idag kan jag sakna dig. Vänner kommer och går, det är inte bråken eller avskeden som gör att jag mår dåligt utan hur kul man hade det och saknaden. Jag släpper inte in någon så saknaden av det gamla blir bara större ju mer tiden går. Hur svårt kan det vara att lita på någon? Jag tror att sålänge man inte litar på sig själv kan man inte lita på någon annan.

Igår var i alla fall en AWESOME kväll. Invigningen var toppen och utgången var bra. Träffade Linnéa samt T &T. Jag var ute till halv 6 och kom i sängs vid 6 så sov som en stock till mamma ringde vid halv två och undrade om jag var vaken. Jag är fortfarande trött och skulle egentligen till tivoli idag men jag lägger mig hellre i sängen och sover för ska upp tidigt imorgon för det är dop. Sen ska jag vara i Halmstad resten av tiden till jag ska ner igen.