Nu är det ett nytt år. Allt har börjat om och jag har nya löften. 

Jag trodde än en gång ag gillade en person. Jag har träffat honom i 3 månader nu och allt har varit bra. 

Han är söt och snäll men ändå inte nått av det. Det är så himla förvirrat och jag orkar inte med honom längre. Jag försöket tänka mig ett liv utan att träffa honom och det hade varit jobbigt för han gör mig trygg. Han har plockat fram allt inom mig som jag har gömt. 

 

Det jag vet är att jag aldrig kommer lita på nån kille och det är bara en persons fel. Att bli lämnad när man var 9 år har satt sina spår i mitt hjärta och i min hjärna. Jag klara inte av att bli av med nån så jag håller för hårt i dem. Det som är skilnaden med honom som jag träffar är att jag känner mig så trygg att det är jobbigt. Bara jag är i hanns närvaro gör mitt liv mycket mindre komplicerat och jag behöver inte känna mig mindre värd. Han bryr sig inte och det gör mig mer intresserad av honom. Han är inte en kille som jag kan tänka mig bli tillsammans med men ändå kan jag inte se mig utan honom nu. Han är en kille som jag har träffat i tre månader och så länge har jag aldrig träffat nån innan.  Men som jag läste nån stanns. Någon gång är det tid att gå vidare och den tiden har kommit nu. Kan inte få ut mer eller mindre av att träffa honom. Men jag vill ha mer och det kan jag inte ha om jag ser honom. 

Tid att säga hejdå!!